Besök oss på Facebook Besök oss på Twitter
Svenska
English

Vikingar vid Foteviken

Vikingatiden runt Foteviken

På denna karta från ca 1811 finner du ett antal intressanta, vikingatida platser markerade.

  1. Foteviksspärren

    Strax norr om nummer ett på kartan finns två holmar, Eskilstorpaholmarna eller "Kuddarna". Dessa är inte inritade på kartan ovan från ca 1811. På den äldsta kartan från 1680-talet är däremot holmarna inritade som vore de förbundna med land. Detta hänger samman med att vattnet mellan holmarna och stranden är mycket grunt. Nummer 1 på kartan ovan visar alltså platsen för det ca 300 meter smala inloppet till Foteviken. Det är också här som Foteviksspärren från vikingatiden finns.

    Spärren består av tusentals stenar, varje sten lagom stor för en man att bära. I spärren finns också nerkörda träpålar samt rester efter fyra vikingaskepp. Ett femte skepp har tagits upp för konservering. En fullskalekopia av detta skepp, "Erik Emune", finns i Vikingareservatet.

    Spärren är påbörjad under kung Harald Blåtands tid på 980-talet enligt dendroprov (årsringsanalys av stolpar). Den har sedan blivit påbyggd fram till 1100-talet då dess funktion troligtvis spelat ut.

    Flygarkeologen Esse Eriksson var en av de första som 1967 i tryck berättade om denna stenspärr. Danska stenfiskare ska i början av 1900-talet ha plockat mycket sten ur denna för byggnadsverksamheten i Köpenhamn. I folkmun benämndes stenarna som "bron", på vilken man förr kunde köra med både häst och vagn när man skulle till Malmö för att sälja fisk. Detta är väl mindre troligt och får väl tillskrivas folktron. Spärringen har ju i sin mitt en fri inseglingsränna. På generalguvernör Aschebergs handritade karta från 1680-talet omtalas platsen som "Stigan", dvs en plats med träpålar.

    Flygbild 1986 över mynningen in till Foteviken, sedd mot söder. Djuprännan avtecknar sig tydligt som en mörkblå ton. Däremot syns inte stenspärren som löper under vattnet mellan Eskilstorpsholmen till vänster och Näsholmarna till höger.

    I dag leder en smal djupränna in i Foteviken. Viken är mycket grund, på många platser endast vaddjup. Djuprännan viker av söderut och följer den östra stranden av Lilla Hammars näs ner mot punkt 3 på kartan. Förrädiska stenar undre vatten finns här och var och utan lots är det inte lätt att komma in Foteviken. Mellan punkterna 3 och 4 finns en mindre holme som med stor sannolikhet inte är naturlig. Här kan ha funnits en inre försvarsanordning innan man med skeppen kom in i själva vattenbassängen som lik en vik går in i Lilla Hammars näs strax vänster om siffran 3 ovan.

    Vad gäller djupförhållandena måste man räkna med att Foteviken grundats upp väsentligt under senare tid. Detta förhållande påpekade redan Esse Eriksson. Han menade att djuprännan inne i Foteviken kan ha varit två - tre meter djup. Detta torde dock ej ha varit fallet. Det räcker faktiskt med en halv meters ytterligare djupgående jämfört med dagens djup för att stora vikingatida krigsskepp ska ha kunnat ta sig in i den naturliga hamnbassängen vid Lilla Hammars by.

  2. Ringvallen vid Eskilstorp

    På landsidan strax norr om Foteviken och mitt för Eskilstorpa öar, ej markerade på kartan ovan, ligger Eskilstorps ringvall, eller snarare Eskiltorps cirkelformade vattengrav. Det var flygarkeologen Esse Ericsson som upptäckte fornminnet från luften på 1960-talet. När han visade flygfotot för professor Holger Arbman, erinrade sig denne "att den såg ut som de mellansvenska hingsthetsningshagar av sten, där vikingarna roade sig med hästtävlingar och där man kunde samla en talrik publik."

    Eskilstorps ringvall. De vita rutorna anger sökschakten som arkeologerna tog upp.
    Efter uppmätning av Torben Malm 1982.

    Vattengraven bildar en oval, ca 50 m x ca 37 m. Graven är inte helt sluten utan lämnar en smal, fri passage på ena långsidan. Marken består av sand och vattengraven har en varierande bredd på 3-4 meter. 1982 gjordes en smärre arkeologisk undersökning. Man tog upp några sökschakt, dels innanför vattengraven, dels utanför denna. Man kunde dock inte utifrån dessa schakt få ytterligare upplysning om anläggningens funktion. Trots detta har hypotesen om hingsthetsnings-plats numera vuxit sig stark och påtalas som en självklarhet i fråga om Eskilstorps ringvall. Hur snabbt kan inte en flyktig tanke bli till sann verklighet!

    Ser vi på platsen i ett större geografiskt sammanhang kan konstateras att häradsgränsen mellan Oxie härad i norr och Skytts härad i söder når också ut till kusten vid just denna plats. Det finns forskare som menar att häraderna i Skåne kan ha uppstått som administrativa regioner under 1000-talet. Till skillnad från de flesta häradsgränser följer inte gränsen mellan Oxie och Skytt naturfenomen som åar o.dyl. Linje är tämligen rakt dragen i öster-väster. Man får en känsla av att det rika Söderslätt vid en tidspunkt uppdelats i två mera likvärdiga områden. Söderslätt är ju det område i hela Norden som har det tätaste beståndet av tidigmedeltida kyrkor.

    Från ringvallen rakt ut i Öresund finns Eskilstorpaholmarna och söder därom inseglingsränna till Foteviken. Sett i detta perspektiv ligger platsen mycket strategiskt som bevakningsplats. Ett landmärke på denna plats har också underlättat den mycket svårnavigerade inseglingen mot Foteviken. Kanske har det funnits en uppkastad kulle med trätorn innanför en betydligt bredare vattengrav. Sandmaterialet i området och de ständiga översvämningarna har snabbt kunnat rasera denna sandkulle när väl platsen övergivits. Endast om man gör sökschakt genom vattengraven kan man konstatera om denna uppfyllts med massor från en innanför liggande hög. I fallet Eskilstorps ringvall återstår alltså mera arkeologiskt arbete för framtiden.

  3. Hamnen vid Lilla Hammars by

    Direkt öster om den gamla kyrkbacken, nr 7 på kartan, och norr om Kungsgården, nr 6, bildar Foteviken en liten vik in i Lilla Hammars näs. Här har troligtvis hamnbassängen i vikingatidens Fotevik legat. Mellan punkterna 3 och 4 finns en mindre holme, ej medtagen på kartan, som omotiverat ligger mitt i den med bottensand täckta Foteviken. För att denna holme överhuvud taget ska kunna existera fordras att här finns stenar eller träverk som binder sanden. Holmen bildar en perfekt grund för en inre försvarsanläggning av hamnen.

    Från sten- och träspärren vid nr 1 går en lite djupare ränna direkt utmed Hammarsnäs östra strand. Detta är den enda tänkbara färdleden för de forna vikingaskeppen. Under infarten har det varit omöjligt att föra segel. Skeppen måste ha förts fram med åror. Det tar ca en timme att från spärren roende nå in till hamnbassängen. Under hela denna tid tvingas man ligga på ett sådant kort avstånd från stranden att skeppen lätt kan bli mål för bågskyttar på land. Hamnläget är således perfekt till försvar. Lilla Hammarsnäs skyddar dessutom effektivt för de hårda höst- och vinterstormar som nästan uteslutande kommer från väster.

    Djuprännan genom Foteviken är en fortsättning på den bäck, eller å, som från vikens södra delar - spetsen till höger på bilden nedan - har haft sin sträckning förbi Stora Hammars kyrkby och som avvattnat en större mosse. Detta vattendrag är idag utdikat och vattenflödet denna väg ut i Foteviken har blivit till en liten bäck. Härigenom har också den gamla åfåran ute i Foteviken slammat igen. Förr måste denna inseglingsränna ha varit betydligt djupare än i dag. Rännan passera öster om den lilla holmen.

    Flygbild över Foteviken, sedd från söder. I mitten av Foteviken ses den låga holmen som kan vara en rest efter ett inre försvar av hamnbassängen.

  4. Befästningen i Foteviken

    På kartan från ca 1811 finns en tydlig fyrkantsmarkering vid det s.k. "Kongstorp. Här mynnar ett vattenflöde från "Snekkebjär", nr 5 på kartan, ut i Foteviken. Vattenflödet skapar en liten fyrkantig holme som framträder högst onaturligt på kartan. Eftersom det i området är mycket sand i marken borde naturliga vattenflöden gräva sig fram betydligt rakare i terrängen och ej skapa nästan 90 gradiga vinklar. Området är ej ännu arkeologiskt undersökt. I storlek kan holmen motsvara den fyrkantiga befästningsanläggningen som påträffats vid Pile någon mil längre norrut vid kusten.

  5. Snekkebjär

    En höjdrygg öster om Foteviken kallades förr "Snekkebjär". Här ligger i dag egendomen "Snäckeholm". Ordet "Snäcka" är det vikingatida ordet för "krigsskepp". Danska forskare har vid ett antal "snekke"-platser funnit vikingatida varv. Det vore naturligt att tänka sig att det även vid Foteviken funnits ett större varv. Om hamnen tjänat som vinterhamn för den skånska ledungsflottan har krigsskeppen kontinuerligt behövt repareras och förnyas.

  6. Kungsgården

    Strax sydväst om Lilla Hammars by, ner mot Foteviken, ligger en större ensamgård. Denna kan följas på alla bevarade kartor, dvs ända ner till 1600-talet. Det faktum att den bildar en egen enhet utanför själva den s.k. "bygatan" gör att ägaren måste ha haft ett speciellt förhållande till de övriga i byn. Med stor sannolikhet har vi här den gamla kungsgården vid Foteviken.

    Det äldsta, indirekta omnämnandet av en kungsgård i Lilla Hammar kan vi hämta från en av beskrivningarna av slaget vid Foteviken år 1134. Kung Niels hade landstigit med hela flottan och insåg efter en stund att slaget var förlorat. Då fick han en häst av sin man på platsen och kunde rädda sig ner till skeppen. Denne person kan ha varit den kungliga fogden på kungsgården.

    Kung Niels kom med den stora danska ledungsflottan. Skåningarnas flotta deltog givetvis inte och den låg sannolikt inne i hamnen vid Foteviken. Frågan var själva landstigningen ägt rum har länge debatterats. Frågan är emellertid väldigt lätt att besvara om man har det minsta kännedom om naturförhållandena i området.

    Danskarna måste ha gått i land på den västra sidan av Hammarsnäs, alltså vid strandsträckan Lilla Hammars by söderut mot Vikingareservatet. I den trånga passagen in i Foteviken har man inte kunnat gå. Djuprännan medger endast att skeppen går på en linje och det skulle ta mycket lång tid att få iland trupperna. Ej heller har man kunnat landstiga norr om vikens mynningen. Från Foteviken ända upp till Malmö är strandvattnen täckta av en så stor mängd sten direkt under vattenytan att landning av skepp varit fullständigt omöjligt. Den enda stenfria kuststräckan är utmed Höllvikens östra sida.

    Flygbild över Foteviken, sedd från söder. Till vänster Lilla Hammars näs och i bakgrunden mynningen mot Höllviken. Lilla Hammars by ligger utanför bilden till vänster. Den troliga kungsgården är markerad i gult.

    En annan indikation på att ensamgården invid Lilla Hammar varit kungsgård ligger i det faktum att gården på de äldsta kartorna har samma ägonummer som den tomt på vilken den år 1584 rivna kyrkan i Lilla Hammar stått på. Dessa två geografiskt skiljda egendomar har således haft samma ägare. Kyrkan i byn bör ha tillhört kungen. Kungens s.k. patronatsrätt framgår när han 1584 beordrar dess nedrivande och samtidigt skänker han rivningsmaterialet till hospitalet i Malmö.

    Så sent som 1713 omtalas kungsgården i Foteviken. Detta år genomfördes en omfattande rekognisering av strandförhållandena mellan Ystad och Malmö. Syftet var att utröna de tänkbara platser där danskarna skulle kunna landsätta en armé. Vi läser om Foteviken:

    "Ifrån Lilla hammar till Kongsgården deerst. warande Wijken, samt sedermehra öfwer allt är lång och mycket steenig uthgrund och inaccessibel allt intill Limhambn..."

  7. Kyrkan i Lilla Hammar

    Direkt norr om bebyggelsen i Lilla Hammar har den medeltida kyrkan legat. Denna revs på kunglig order under 1580-talet och byggnadsmaterialet återanvändes vid hospitalet i Malmö. Kyrkan har varit av tegel vilket bl.a. framgår av den stora mängd av medeltida tegelflis som i dag fortfarande är synligt på åkern. Med stor sannolikhet har denna tegelkyrka föregåtts av en träkyrka. Fotevikens Museum hoppas få möjlighet att närmare undersöka platsen arkeologiskt.

  8. Den hedniska kultplatsen

    På vången söder om Lilla Hammars by fanns på 1560-talet en åker som hette "Lille Vies ager". Åkern tillhörde en av de gårdar i byn som under medeltiden donerats till Lunds domkyrka. Ordet "lille" förutsätter troligtvis att det intill denna åker funnit en annan åker med namnet "store Vie". Den troliga marken för denna åker ligger låglänt och är på kartor från 1600- och 1700-talet markerad som ängsmark, dvs fuktigare markområde.

    Ett "Vi" var en hednisk kultplats med rötter tillbaka till tiden före kristnandet. I Danmark har man kunnat konstatera att dessa Vi-platser ofta har legat vid kusten och att de bör ha haft nära samband med kungamakten. I Foteviken stämmer detta väl med den intilliggande, troliga kungsgården, nr 6 på kartan.

    Namnet "vi" finns för Lilla Hammar endast omtalat en gång, i den äldsta bevarade jordförteckningen över byn. Detta kan tyda på att namnet åsyftar en i traditionen bevarad äldre situation som senare gått förlorad.

    Ett vi-område i direkt anslutning till en kungsgård, en hamn och den marknadsplats som omtalas i området för året 1134, kastar helt nytt ljus över det vikingatida och forntida Foteviken. Här har med stor sannolikhet funnits en helig offerlund eller ett mindre tempel. Intressant är att konstatera, att det i de fåtalet källor som omtalar de hedniska riterna i Norden, berättas att mycket av dessa kulthändelser upptogs av festmåltider. Både i det vikingatide kultcentrat Lejre på Själland och i Gamla Uppsala har man påträffat spår efter stora gilleshallar.

    Kan en sådan hall även ha funnits vid viet på Foteviken? Hall heter på isländska Höll. Är det ur denna situation som Höllviken fått sitt namn; "viken vid höllet"?

    Våren 2001 gjorde Fotevikens Museum ett märkligt vikingafynd på det vattensjuka område som kan ha utgjort en del av viet.

Foteviken Kulturcenter

Förutom Fotevikens Museum finns här Höllvikens Bygdegård, Fotevikens stugby, restaurangen Den Fede Gåsen och Skånes Hantverksinstitut samlat under begreppet Kulturcenter. Klicka här för mer information.


Föreningen SVEG
Friluftsmuseerna
Vellinge kommun
EXARC
Follow the Vikings
IMTAL
Destination Viking
Skånes Hantverksinstitut
Medborgarskolan